Julefrid

Det var en tid sedan jag skrev. Senast var den 29 november om jag minns rätt. Ja, ja tänker ni hon har haft julstress!
En överraskning till er, Hildur stressar inte före jul. Nej hennes ord har gått åt till ett "paper" som ska vara inne den 14 januari på Kau. Ha, hon har stressat med uppgiften kanske ni tror.
Jo, jag får väl erkänna att den har legat och skaft. Nu är den nästan klar.
Ska läsa igenom den ordentligt idag och sedan se vad jag kommit fram till för slutsats.

Utanför mitt fönster är det snö och det snöar fortfarande. Maken signalerar att han ska spåra i snön. Skidor ska fram. Fast jag ska ta en promenad.
En jul med snö är en jul på riktigt. Igår kunde vi gå i skogen genom lätt pudersnö ca 5 cm. Idag, nej det blir skidor på, för en av oss i familjen i alla fall.

Begravning

Förra veckan var jag på begravning. Det vara en god väns mamma som dött. Jo, jag skriver dött för det var ju faktiskt det som hade hänt.
Damen, för det var en dam hade stilla somnat in med alla barnen runt sig.

Jag satt i kyrkan, lite ensam i min rad. Kistan stod där med blommor draperade som en sjal över locket. På locket låg också en hatt och stod ett par skor. Hatten och skorna vara röda. De sistnämnda hade klack. Alla de detaljerna kändes som en tröst. De sörjande hade tänkt på sin mor och jag tror hon gillade arrangemanget.

Begravning är, trots ej släktskap, sorgligt. Musiken berör och det är många omedvetna tankar som rinner genom hjärnan eller är det genom hjärtat. Tankar på egna föräldrar och på ens egna barn.

Det enda vi vet som är en sanning om livet är att vi en dag ska dö. Sedan är det vår sak eller uppgift att fylla tiden, tills stunden är inne, med upplevelser många eller så få vi själva vill.

Begravning för mig är kärlek och ödmjukhet inför livet. Begravning är minnen glada och sorgliga. Begravning är också förlåtande. Begravning kan vara att begrava en epok.

Jo, min tårar kom och fångades försiktigt bort ur ögonvrån med näsduken.

Turbo

Jag har Turbo på eller i min bil. Vet inte hur man uttrycker sig när det gäller vad bilar har eller inte.
Innan i onsdags hade jag, enligt mig själv, ingen Turbo. Enligt maken hade jag en lätt-turbo. Ha brukade jag svara sånt larv, lätt-turbo finns inget som heter!

Men jo, jag har just en lättturbor. Ja, inte just nu för den har gått sönder.
Det var lite pinsamt att meddela maken genom mobilen att enligt SAAB hade den gått sönder.

Jag var ute på en resa. Skulle fira en 100-åring. Efter ca 16 mil tändes en lampa på displayen. Lite stressande eftersom jag hade ca 30 mil kvar, men det var bara lätt-turbon som gått sönder.
Det betyder ca 500 kronor + arbetstid. Får se vad de olika bilfirmorna bjuder mig för pris.

Harry Potter - känsla

Vi var och tände ljus igår, på kyrkogården. På vägen till kyrkogården hämtade vi dottern. Passade på att promenera genom staden. Kyrkogatan fram gick vi! Förr gick den gatan ända fram till kyrkogården, därav namnet.

Vi passade också på att gå utmed Kyrkviken. Det var som ett pärlband av bilar som svängde av mot Mikaelikyrkan. Kyrktornet var upplyst och när vi såg upp mot himmelen fick vi just Harry Potter-känsla. På himmelen såg vi en skuggbild av kyrkan med torn och tak. Dottern tyckte att det var coolt.

Vi tände ljus på graven och i minneslunden. Det är bra med minneslundar. Där tänder vi för mina små och för mamma och styvfar.

Vilken underbar dag

Solen skinner från en klarblå himmel. Lönnen utanför mitt fönster har ännu inte tappat sina löv. Det är höst.

I lördags var maken och jag på en kortare vandring. Det var grått. Regnet hängde i luften. Jag gick med blicken på de slippriga rötterna som korsade stigen. Ett felsteg och jag hade legat där. Lyckades trampa ner mig i en liten mosse. Det gjorde inget. Fikat smakade gott tillsammans med keso och hallon. Vi satt med utsikt över Ullen och hade Kyrkviken på avstånd. På något sätt var det också en vacker dag, fast grå.

Jag har letat efter sladden som ska transportera mina bilder från mobilen till datorn. Jag letar för att ni ska få se blomkålssvampen jag tog en bild på för ca en månad sedan.
Nu letar jag inte längre, utan den får komma fram av sig själv. Allt kommer fram förr eller senare. Det gäller det mesta.

En sanning

En av mina sanningar håller på att gå i graven.
När det har varit frost dinglar löven till backen.

Nu har det varit frost i två veckor och vad ser jag. Jo, alla blad sitter kvar på träden.
Vad är det löven väntar på. Det är höst har de inte fattat det ännu? Nu, idag är det 5 grader minus!
Nu är det ett träd som förstår att det är dags att gå till vila och det är ... Rönnen.... Vad väntar de andra på kan jag undra?
Väntar de på vind och blåst, en riktig höststorm.
Ute är det stilla och grannen har tänt sin kamin. Jag ser röken ringla sig med ett visst motstånd ut ur skorstenen. Röken ser ut som dansande kinesiska drakar som försöker sätta sig på taket. Det är ett tydligt motstånd mot att fara upp i luften som om någon höll sin hand som ett stopp.

En ny sanninga kanske håller på att ta form.

Vilken dag

Satt eller rättare sagt låg hos tandläkaren i nästan två timmar. Blev på det sättet ett antal tusen fattigare. Men är hel i mun vilket är en tröst.


Eftermiddagen gick i ett huj. En träff på ca två timmar med en arbetsgrupp. Därefter snabb lunch klockan halv tre (inte vanligt). Klockan femton började nästa möte som var delat i två delar och klockan arton kunde jag ringa dottern som jag hunnit skjutsa hem från jobbet någon gång i en paus.
Hon hade mått illa, men var nu hungrig deklarera hon.

Handlade fil och potatis på vägen hem. Bakade först potatis ugnen och eftersom ugnen var varm satte jag en deg till matbröd.

Slog ännu en signal till dottern som nu mådde jättebra och skulle visst inte vara hemma i morgon.

Lyckades se på trädgårdfredag och Tomas och Simon skriva lite på uppgiften från Kau. En bra dag med lite lagom stress.
Smakade brödet, mums.

Sovmorgon eller!

På mitt jobb kan man försova sig! Oftast har jag inte lagt in något möte klockan åtta. Inte idag heller så det var OK att försova sig.

Vissa mornar hör jag inte väderprognosen, jag slumrar sött. Konstigt nog försover jag mig bara när det är tillåtet. Förra veckan var det tvärtom, Jag hörde inte väderprognosen då heller eftersom jag satt i bilen på väg till arbetet. Och hör och häpna det var två mornar som jag var på jobbet sju.


Utanför mitt fönster, på arbetsplatsen står en lönn, den är fortfarande grön, mörkgrön. På lönnen följer jag årstidernas skiftningar.
Och vintern är på väg. I två veckor nu har det varit is på bilrutan, vilket brukar betyda att det varit minusgrader på efternatten.

Har ännu inte fått ner lökarna i jorden, men det är Ok bara de är nere innan det är hårt i backen.

Jag är ju associeringens mästare. Då för länge sedan bodde jag i Värnamo. Där var det en kvinna som berättade om, att ett år satte hon ner lökarna i mellandagarna. Det gick också bra.

Nu är det nog med svammel.

Soluppgång

Solen stiger bakom tallarna på höjden. Silvervit syns den i dimman. Samma färg som när jag eldade magnesium på kemilektionen i skolan. Det är ett skarpt ljus och när jag flyttar blicken från skenet ser jag en mörk diffus fläck. Jag kan konstigt nog inte slita mig från skenet utan lyfter blicken igen och igen. Får blinka mot dataskärmen för att få synen åter.

Dimman ser kall ut, inte fuktig utan just kall. Jag väntar på att tiden ska gå och väntan kan fördrivas framför skärmen. Bilen står och väntar med motorvärmaren på. Det är en plusgrad ute och vi eldar i kaminen.

Idag ska jag ta in pelargonerna, änglatrumpeten, blodgräset, näckrosen och himmelsögat.
Först ska jag träna och därefter fika men den yngsta dottern.

Mitt mål med att sätta mig här var att skriva några rader på uppgiften från KAU, men den skjuter jag framför mig. Det blir nog tid.

Ta en paus

I går var jag på bokmässan i Göteborg. Lärarförbundet betalade resan och inträddet. Det fanns en hel del att köpa. Den ena montern efter den andra lockade med kändisar och deras nyss utkomna böcker. Såg 10 kändisar, en lång, resten förvånande korta.

Vi gick in genom snurrdörrarna ca 10.00. När klockan var 11.30 kändes det som alla var där. Fullt med människor som trängdes på "stigarna" för att nå fram till gratiskarameller och gratispennor. Där fanns också äpplen att mumsa på. Det som var gratis fanns ca två meter in i montern. Ett bra grepp, något att minnas när jag ska stå där, 2011.

Strax efter 11.30 insåg jag att nu passar det med en tur till "Gudrun". På "Gudrun" var de som behövde en paus från gratiskonfekten.
Vinterkatalogen kom i veckan och jag hade inte någon förhoppning att de kläder som jag sett ut skulle finnas i affären förrän 2 oktober, men fel, fel. Jag fick tag i anorak, halsduk och en grå småprickig tröja. Gick runt två kvarter till Indiska som hade skjortor, två skjortor.

Tillbaka till mässan och jag började leta efter mitt sällskap. Ringde också till sällskapet, 6 gånger skulle det visa sig. När jag gav upp och beslöt var jag skulle äta så stod sällskapet ca 6 personer framför mig i kön. Jag avancerade snabbt förbi några som det skulle visa sig griniga köare. Ja, ja.
Efter maten hade vi fri strövning, vilket jag tycker är bättre än att gå i klump. Vid ett tillfälle kom jag fram till en monter som sålde 6 kortspel för 100 kronor. Efter fem minuter fann jag mig själv stående med fem spel och letade febrilt efter ett sjätte. Nej, det blev inga spel.

Klockan 21.15 steg jag in genom dörren och visade alla mina inköp för maken.

Kantareller

Plocka svamp! Finns det något roligare! Denna sensommar har vi varit ute en del i skog och mark. När jag talar med bekanta och arbetskamrater är de också ute i skogen. Alla plockar vi svamp.
Så jag undrar var kommer alla guldgula kantareller ifrån?
Idag var skogspromenaden inte menad att bli en svampplockartur. Så jag kunde hålla mig hela vägen till skidbacken dit vi var på väg. Jag såg svamp, men lät bli dem.
På vägen hem och nedför var det omöjligt. Snart stod vi på knä och plockade i en tom smörgåspåse den ena efter den andra kantarellen.
Hade också lite lärande på gång eftersom svågern ville veta var alla trattisa fanns. Trattkantarellerna lät vi stå kvar.

En annan reflektion, inte så många älgflugor i år. Några letade sig fram på halsen upp mot hårfästet, men de infångades för att återföras till sin skog.

Ett drama

Jag har en damm. Runt dammen har i sommar utspelats ett drama. Förra sommaren var där rätt lugnt. Då satt tomten på sin sten med paketet i knäet. Han tittade stint på sjöjungfrun som satt på tunnkanten. Han lämnade aldrig paketet.

I år har där varit mera känslor. Sjöjungfrun blev kär i grodan, en förmodad prins. Grodan lutade sig lojt bakåt medan han sprutade sitt vatten. Bredvid grodan står en anka färdig för att ta sig ett dopp. Ankan är ingen konkurrent till grodan. Vet inte riktigt varför, men där är jag och tomten överens.

Sjöjungfrun har flyttat sig och sitter nu framför grodan, men grodan verkar inte bry sig utan sprutar sitt vatten. Hon sitter och vickar med stjärten.

Snart ska de in på fönsterbrädan. Ja, inte grodan han får ligga i sin ask i tvättstugan. Tomten och sjöjungfrun ska sitta på fönsterbrädan. Det tycker tomten om. Han blir liksom lugnare då.

Med riktad blick

Jag läser på universitetet i Karlstad. Inte varje dag utan så där var annan månad, distans, kvartsfart.
Tidigare under åren har jag varit på universitetet på föreläsningar. Jag märker en viss skillnad. Skillnaden består i hur jag rör mig.

Då innan gick jag med sökande steg, letade mig fram. Hittade oftast vart jag skulle eftersom jag är bra på att hitta. Nu går jag lugnt målmedveten lite med släpande gång, men ändå med svikt i steget. När jag söker... vet jag vad jag söker. Med högt och stolt huvud är min blick riktad och tydlig. Här är en som vet och hör hit.

Extra tydligt blev det nu i början av hösten då jag började mitt andra år. Jag såg de nya, unga, o vad unga. De ser sig omkring med sökande osäkra blickar efter kompisen som ännu inte är en kamrat, men som går samma kurs. De står stela och försöker se ut som om de är "hemma" här.
Men mig lurar de inte, de är alldeles för unga och stegen för letande.

Söndag kväll

Så är det söndag och kväll, igen. Var tar helger vägen. Får väl erkänna att jag suttit en del framför datorn.

Tänker... jo den fungerar ... hjärnan.

Jo, jag har läst Kay Karlssons bok om anknytning. Bra, intressant och lättläst. Ett måste om man som jag, i vardagen, arbetar med människor. Rätt små människor och deras pedagoger.

Rensat lite i rabatter. Hästskiten som jag gödslade med i våras har verkat lite som havre och grässåare. Jag har dragit upp digitalis så att den inte behöver fröså sig. Alltså jag har hyfsat i trädgården.

Varit och slängt grenar och kvistar på soppstationen. Maken har tagit ner ett äppelträd som har sett sina bästa dagar.

Lagat mat. kalvdans, till fikat. Tjockpannkaka till i morgon kväll. Korv till lunch och fisk till middag.

Samtalat med lillasyster i telefon en timme. Talat med bägge döttrarna i telefon
När jag ser allt jag gjort inser jag att datorn har nog inte fått så lång tid om jag jämför.

Nostalgi

Nostalgi kan var Summer Holliday med Cliff Richard.
Kom in på en blogg som hade just denna melodi inalgd från youtube. Cliff var min stora idol när jag var i tonåren... på 60-talet.

Jag blev lite rörd när jag hörde Cliffs mjuka och varma sammetsröst.
We are going on a summer holliday...

Lika varm som sommaren var när jag var yngre. Jag vill inte skriva ung för på något sätt är jag forfarande ung.
Då på 60-talet köpte jag Bildjournalen och klippte ut bilder på Cliff. Dessa bilder klistra jag in i en egenhändigt gjord samlarpärm, lite likt scrapbooking. Ja, kanske det till och med var den tidens scrappande. Syrran som var fyra år äldre hade Elvis och sedan gick hon över till Beatles.
Jag var 13 år. Då var det dags att byta till Billy J Kramer och så var jag kär i en kille som hette..., ja, vad det nu va! Han var lik Billy J. Han, vad han nu hette, hade väl tittat till på mig när han gick förbi i trappan på väg ner till matbespisningen. Han gick i yrkesskolan. Han var bra att vara kär i, så där på avstånd. Det blev aldrig så allvarligt på det sättet, men det var skönt att vara kär.
Så hade jag ju Cliff och summer hol... ... ... ... ...

Lördagkväll

Fri-idrott VM. Maken har ikväll, en lördag, fått abonnemang på teven.
Jag har lärt mig spela in och sudda ut på Handy recorder, arbetsplatsens. Ska läsa in en faktabok. Kan vara bra att ha när man som jag och kollegor har kurs för förskolepersonal.

Tro det eller ej, men instruktionen var på engelska. Jag är inte precis någon fena på att tala engelska, men att läsa instruktioner går tydligen bättre, lite stolt. Till saken hör att jag är den tekniskt kunniga på mitt jobb, ha, ha. Kanske är jag kreativ, eller så enkelt som inte rädd för maskinerna. Nu är det konstigt nog så att uttalas ordet att Hildur kan. Be henne om hjälp! Så kan jag på något sätt nästan alltid! lever upp till det sagda.
Så uppmuntran, bekräftan och tro kan försätta berg.
Kom ihåg det, bekräftar era barn det ni ser att de kan... ja även maken. Det kan komma överraskningar

Semester

Ja, så är dagen här. Sista dagen på semestern, eller den sista söndagen i semestern. I morgon är det ca 10 månader kvar tills nästa sommarledighet.
Jag är inte trött på att vara ledig, men det känns faktiskt riktigt bra att börja arbeta igen. Det är så att jag börjar bli sugen på att ta tag i årets frågeställningar. Ser även fram emot de fortsatta studierna på KAU.

Så vad gör en kvinna i en mycket mogen ålder den sista söndagen på ledigheten.

Tillsammans med make och yngsta dottern åker hon ut till stugan. Där plockar hon och dottern kantareller, fiskar utan att få ett endaste napp. Äter sill och potatis och till efterätt en kvarts Galia-melon. Petar bort en fästing från ryggen och hoppas att där inte finns någon mer.

Tycker att vädret är skönt, varmt med en lätt sky över hela himlen. Ser en fiskljuse som fiskar. Njuter av en skön dag.

Liljor i knopp

Som så många andra har jag ett stort intresse, att plantera och komponera i trädgården

Jag tog denna bild med mobilen för ca en månad sedan.

Systerresa

Tre systrar i en blå SAAB, 200 mil. Upp till Gäddede och tillbaka. Där träffade vi lillasysters "bästis" från barndomen.

Hon har "fått/ärvt" ett hus. Ingen i släkten ville ta hand om huset så då gick budet till "bästisen" och hon flyttade de nästan hundra milen.

Huset ligger några mil från själva byn. Vi hade fått vägbeskrivning, men blev allt överraskade när ett hus dök upp ur ingenstans. Huset med sina uthus låg på en höjd med utsikt över en sjö. Några får gick fram som gräsklippare innanför och ibland utanför ett staket. Det var klippt med en "åkare" runt huset och en runda upp i skogen. Rundan var till för snöscouter. "Bästisen" hade sett björn där för några veckor sedan.

Först bodde hon tillsammans med en gammal morbror, men han dog efter ca ett halvår. Så därefter blev hon ensam i huset. Hon har med hjälp av en äldre släkting och sin son renoverat, målat ute och inne, lagt golv mm.

Vi gäster fick bo tillsammans med "bästisen" i en sportstuga ca 1,5 km bort. En trevlig lösning. Vi gick till Sportstugan efter middagen. Drack vin och pratade gamla minnen och livet så där i allmänhet.

Dagarna gick fort och Jämtland var på sin allra vackraste sida med hjortron, skogstjärnar, kyrkbesök med högmässa i Vikens kapell, höjder, fjäll, snö skog och vackra björkar. Tyvärr såg vi ingen björn, men björnspår.

Till Jämtland vill jag återvända.

En rätt vanlig dag

Hemma igen, ensam hemma, maken har gått till arbetet. Fortfarande ledig, två veckor kvar på ledigheten.
Har lite ont i halsen och känner mig lustig i magen.
Ska skriva räkningar och därefter åka till affären och handla mat.

Har med mig Purpurklätt från dottern. Var ska dessa planteras? Borde göra något åt framsidan.
Önskar mig en stor sten, på ca 2 ton har jag räknat ut. Den skulle göra sig bra på just framsidan.

En rätt vanlig dag.

Kusinträff

Så är det dags för ännu ett poolparty. Den här gången ska vi ha kusinträff. Lillsyrran har en pool. Där har vi haft poolparty tidigare, och den gången vissade sig att vi var bjudna på bröllop.
Denna gång ska vi klä oss Western inspirerat. Det blir inte lätt då jag är inne i en ljuv ljusgrön period. Skulle vilja ha en klänning med rysch och pysch, som flickorna hade på cowboytiden , de som hängde vid bardisken. fast det är klart de var inte så ljuva.
Inte blir det lätt. Maken har en hatt, jeans och skinnväst. Med en gitarr på ryggen blir han helt rätt.
Jag har en stråhatt som jag fick när jag fyllde 40 år. På den är fastsytt blommiga ljusmanschetter. Ser romantiskt ut, mer min stil. Detta blir inte lätt.

Morgonmotion

Att röra sig ett ett gissel för mig som är mer flegmatiskt lagd. Ligga på divanen och äta praliner, läsa en god bok är nog min melodi (känns så idag med allt regn). Ja, varför god bok, det räcker så gott med en bok som slutar lyckligt.
Men nu är det så att människan är bland annat gjord för rörelse. Jag har redan beskrivit att jag tränar... nu var det så att varje gång jag var på träning blev jag förkyld, så detta med träning har nästan legat nere under våren.

Hör och häpna under sommarlovet har jag varit uppe med tuppen. Så där vid halv åtta-snåret har rätt klädsel och joggingskor kommit på. Jag har promenerat det snabbaste jag kan i så där 45 minuter. Någon gång har det känts tungt, då har jag tagit ledigt morgonen efter. Till min egen förvåning har jag kommit igång igen efter en vilodag.

I morse får jag erkänna att det var motigt. Så det blev en kortare tur på 35 minuter.

Efter promenaden äter jag frukost, för att hinna eftersvettas. Kanske jag borde ha legat på rygga och gjort magisar. Får prova det i morgon.

Utöka

Trädgårdsarbetet flytter på. En rabatt har utökats i framkant. Det är den rabatt som kallas den gula rabatten. Jag flyttade dit kärringtand och en rödfärgad groddblad. Köpte två gula fetblad som kommer att sprida sig. Blev väldigt lyckat. Just nu blommar bakom allt det nya tre sorters liljor i gult! Och ett stånd med sina spjut. Ståndet har nästan svarta stjälkar (vinröda). Mellan liljor och stånd lyser gulnattljus, vackert.
Veckan som gått har bjudit på regn i massor och mer ska komma enligt väderprognosen. Jag väntar på att det ska torka upp.
På vår framsida hindrar två stora spireor insyn till lammöron, stormhatt, riddarsporre, grekisk fingerborgsblomma, malört, höstaster och vit klocka. Där står också en ros som aldrig hinner blomma eftersom det alltid kommer ett regn och förstör knoppar. Detta är inte rosens fel, men framtiden ser dyster ut för den rosen.
Har insett att ingen ser den fina bild som vi bjuder på där. Spireorna ska klippas till fotknölarna och ska inte få bli högre än så där 40 cm. Bakom dem ska det vara marktäckare som hasselört och ev. ormöga. Allt binds samman till en enhet. Låter väl bra.

Nästa år ska jag göra en iteplats mellan äppelträden på baksidan. Så det så.

Barnbarn

Veckan var har varit helt fantastisk. En pojke på 6 år och en flicka på 8 år har bott under vårt tak hela veckan.
Barnbarn livets efterrätt menar många. Jag förstår inte det uttrycket. Barn när de än kommer är väl förrätten.
Du har kommit i andra hand hela veckan så min make i morse, men jag förklara att det var tvärtom. Nya möjligheter har öppnat sig. Aldrig tidigare har vi haft utställning i hallen tidigare. När man har barn nära sig måste man vara öppen för de initiativ som öppnar sig. Jag tror att jag har börjat få honom att förstå.
Att solen har strålat från en klarblå himmel, är ett pluss. Vi har badat, simmat mellan ben och kastat macka med bollar. Ätit bara det som är gott, köttfärsbiffar, köttfärssås, kyckling, stekt ägg, bacon och så ärtebockar och körsbärstomater, äpplen som båtar.
Läst en god bok mellan varven.
Barnen har spelat schack, blivit besvikna över förluster och glatt sig åt att de vunnit. Ja, 6-åringen har även härmat morfar och gjort armhävningar.
Visst solen har gjort sitt och lagom tills barnbarna skulle bila hem har solen gått i moln. Temperaturen har sjunkit med ca 20 grader. Skönt för dem då AC i bilen har pajat.
Jag trodde att jag skulle vara trött när de åkt, men nej. Tack för denna vecka.

Fram och tillbaka

Åka tåg en hel dag! Någon kan tro att jag blivit galen. I morgon ska jag hämta barnbarnen. De ska bo hos mig och min man en vecka. Ska bli himla spännande.
Så jag sätter mig på tåget vid 9-tiden i morgon bitti för att vara tillbaka i morgon kväll så där tjugo och trettio.
Ska mellanlanda i barnbarnens trädgård för lunch och en tomtrunda.
Hur står människan ut och varmt ska det bli också! Jo jag ser fram emot utflykten, en bok som jag just nu läser och vatten och kanske en fika. Jag kommer att få se Sverige tvärs över när det är som vackrast. Jag behöver inte ut på vägarna och trängas med stressiga semesterfirare. Fast det är klart de ligger nog vid badstranden och njuter med fika och en bok.

Rädd

Jag har varit på Rodos tillsammans med mina närmaste. Jag gillar inte så värst mycket att flyga. Speciellt läskigt är det när alla är med. Nu gick det bra, vilket det oftast gör. Det är ju säkrare att flyga än att ta sig till och från flygplatsen med bil enligt statistiken
Jag har några rädslor. Den största är orm. Vi bor i ett villaområde och vad jag hört har ingen sett orm på tomterna där. Det finns ett ställe på vår tomt som jag inte går till när kirskål står hög, komposten. Mitt förnuft säger här finns ingen orm, men känslan darrar, se dig för.

Jag har undvikit vänstersväng...men det gör jag inte längre, den rädslan har gått över.

Ibland när jag simmar i sjö eller i havet, blir jag oförklarligt rädd! För vad vet jag inte.
Jag är mörkrädd. Tänder lampor. Fast nu är det ljust även på natten, så jag är inte rädd.

Däremot att stå inför många okända och läsa något jag själv skrivit det gör mig inte rädd.

Jag har oxå haft små barn

Jag sitter och läser på yngre kvinnors bloggar. Det handlar om att sy och om deras barn. Då minns jag att jag också haft små barn och hur härliga de var.
Vi bodde en bussresa från stadens centrum. Dottern var ca tre år. Hon hade en låtsaskompis som hette Silvia.
På bussen fanns det fyra stolar bredvid varandra och det var bra för vi var ju tre som åkte. Jag dottern och Silvia. Ju närmare staden vi kom desto fullare blev bussen. Då började övertalning. Ta nu Silvia i knät sa jag till dottern. Jo det gick väl an. Efter ytterligare någon busshållplats fick de båda efter protester sitta i mitt knä. Silvia var svårast att övertala.

Ett annat minne kom till mig en morgon innan jag klivit ur sängen. Helt plötsligt kom jag på vilken färg det var på heltäckningsmattan på Domus, rutor i blå, gul och någon orange färg (känner någon igen den vet ni vilken stad det handlar om). I alla fall minnet var kopplat till den treåriga dottern som låg på ryggen och tittade mig stint i ögonen. Jag stod bredvid och väntade att hon skulle bli färdig med sin protest. Hennes hand hade just glidit ur min. Då kunde vi inte gå längre. Så det vara bara att stå där och vänta. Hon brukade resa sig efter ungefär tio minuter. Värre var det inte. Det var hon och jag så vi hade tid. Gud va hon var härlig. Det är hon fortfarande och då har hon fyllt trettiosex härom dagen.

Åska

Kan det vara åska i luften eller är det bara ren slöhet som gör att jag känner mig så trött.
Jag har varit på Botaniska trädgården i Göteborg i helgen. Skulle så gärna vilja sätta in en bild från utflykten. Ska se om jag kan.

Så ja det gick ju bra.

Detta foto är taget med min telefon. Just här är bilden lite oskarp, men som skrivbords underlägg är den fantastisk.

Jag har haft två dagar med tre trevliga kvinnor. Vi har shoppat, någon av oss lyckades riktigt bra.

Vi har fikat och lunchat. Bott på hotell och någon sov gott, någon snarkade och väckte både sig själv och sin rumskamrat. En höjdare är frukostbuffé.

Men nu är jag hemma och rätt trött.

I kväll ska jag till dottern och vara arbetsledare. Hon ska putsa fönster. Tror att hon är riktigt duktig på det.

Himlen börjar bli grå...

Bara ett vanligt liv

Det är jag som ska fixa en resa! Inte min grej, i alla fall inte på nätet. Tur att jag har Resia och Carina. Hon har gjort ett jättejobb. Jag har varit inne på Resia varje dag denna vecka. Nu börjar det närma sig ett beslut.
Det är mycket som ska passa. Restiden till solen och inte minst tiden hem från solen. Inte hur långt utan när på dagen, kvällen eller natten. Och så var det priset. Svårast att anpassa. Så var det resan till flygplatsen. Ska det vara flygplansmat eller inte. Transfer, ja självklart, bäst och lättast.
Mellan dessa beslut ska utvärdering av 08/09 göras. Ett Pm inför höstens fördjupning på kursen. Läsa litteratur för denna termin, som handlar om etiska ställningstaganden i samtal. Där i mellan, besöka förskolor, leka, samtala mm. Lyssna på kollegor som vändas över sina examensarbetet ( de är ett år före mig). Ha åsikter om innehåll, uppmuntra.
På ledig tid ska jag också vara trevlig sambo. Ge råd åt yngsta dottern om snuva och arbete.
Själv ska jag känna efter om förkylningen är tillräcklig slut. Kan jag börja träna igen?
Sy klart min klänning, bara lägga upp och sätta i knappar. Klippa ut mönster till klänning nr 2.

Äta när jag är hungrig, tänka på annat eller dricka ett glas vatten när jag är sugen.

Inte känna mig stressad. Och tro eller ej det gör jag inte. Allt rinner på och jag ser fram emot nästa vecka som innehåller en dagstur till Stockholm, två dagar på universitetet i Karlstad, en LPS-fest för en av deltagarna som fyllt 60 år, en musiktillställning hos en kollega. Ja när den är slut är den lördag så där vid 24 snåret.

Nästa vecka blir en höjdarvecka.
Hildur

Vår

Nu är våren här för att stanna. Våren är som våren är. Ena dagen varm andra dagar kyliga. I trädgården lyser Ormögat blått. Den är som ett vattenblänk utmed husväggen. På tal om vatten.
I helgen tömde jag ekfatet på vatten. Ja, enligt Marika, våra guru, ska den vara fylld med vatten under vintern. Ekfatet är min damm. Fatet är nedgrävt och står i singel så det blev att ösa ur. Inget större arbete, den fick nytt vatten och jag provade fontänen, en liten groda som sprutar vatten, söt. Grodan ligger lojt bakåtlutad på en skifferplatta och sprutar sitt vatten. Fast just nu är pump och groda i garaget. Den får vänta med sitt sprutande tills vi har soliga dagar. Ska vara nytta med sprutandet. I detta fall är nyttan att vi kan njuta av porlet.
Jag har haft två guldfiskar i tunnan under de tre sista sommrarna. De äter upp mygglarverna. På vintern har de fått flytta in i akvariet. Guldfiskarna var anledningen till att vi skaffade ett akvarie. I helgen dog den sista guldfisken. Så det blev toastolen och "trygga rekan".
Vet inte om det blir några nya guldfiskar i år.
I morse när jag tittade genom fönstret på vattnet i tunna kom två små fåglar, satte sig på kanten och drack vatten. En bra början på dagen.

IKEA

Igår vid Ullens strand. Idag på IKEA.

Jag är lite feg när det gäller isar. Vi skulle gå till badberget. Vi håller oss utmed stranden sa maken. Skönt tänkte jag. För skojs skull stoppade jag ner handen, handleden ... underarmen till armbågen, ner i ett borrhål. Kunde inte få upp jackan högre, men jag nådde inte ner till "kanten". Så vi gick tvärs över sjön. Sedan satt/låg vi på liggunderlag ett par timmar. En fjäril kom fladdrande så jag får säga våren är här. Det var igår.
I dag IKEA. Hade yngsta dottern med, hon skulle välja en golvlampa. Hon hade sett ut en som hon ville ha. Nu är det så att hon är inte den som ändrar sig utan den hon har bestämt sig för den ska det bli. Dröm om min förvåning, hon ser en annan, som hon genom betänketid väljer. Själv inhandlar jag nya gardiner till vardagsrummet, färdigsydda.

Vårdag

Lunch och är på arbetsplatsen. Borde nog gå ut i vårsolen. I helgen som gick var jag på Trädgårdsmässa i Älvsjö. Köpte en tomte och en spottande groda till dammen. Maken var lite fundersam om inköpen, undrar just varför. Nog hörde jag att han sa "köp en fontän", eller sa han "köp något åt dig själv". Ja detta får vi nog inte klarhet i. Än ligger isen tjock på den lilla dammen. Vintergäcken blommar för fullt. De är fantastiska som inte tar någon skada av snötäcket som kom i helgen. Däremot har vi hjälpts åt flytta zinkbaljan ut och in i förrådet. Krokus, pärlhyacinter andra vårblommande trevligheter står nedstoppade i den. Penséerna är stelfrusen, men jag vet att de tinar upp under dagen. Vi har hjälpts åt att klippa frukträden. Från att sett ut som tre punkare har de nu varsin tuktad om en spretig frisyr. Förra året fick vi några enstaka maläten äpplen. Hoppas på bättre tur i år, men det kan vara svårt då vi tagit dem hårt.
Borde läsa litteraturen för mina studier, men skulle helst vilja rita trädgårdens planerade förändringar eller utvecklingar.
Nu uttrycker även kollegorna något om det fantastiska vädret. Ska se om det går att sitta på brandutgången.

Vår utmed huset

Det är vår på gång. En vecka efter Sälenresan är den på väg. Att åka till Sälen är alltså startskottet. Våren brukar möta oss på hemvägen i Klarälvsdalen, men i år är den inte riktigt där ännu.
Jag hade bestämt mig för att inte titta efter Vintergäck förran efter Sälen, men kunde inte hålla mig. Och visst hukade de efter husgrunden. Så söta och efterlängtan. jag kan bara tänka på allt som ska komma. Krokusen har visat färg, och så snart snön smält undan vid knuten brukar Ormögat visa sina gröna stjälkar.
Har lite fantasier om vad sommaren ska föra med för arbete i trädgården. Rundlarna runt äppelträden skabli vidare och daggkåpan ska flytta dit. Måste gräva upp några Gullvivor, men det blir bara bra.
Nu är tid för sängen.

Börja om

Detta med blogg är inte så lätt. Jag känner att nu får jag börja om. Jag börjar med att skriva om mig själv som JAG.
Vem är då jag? En kvinna i livet, inte i dess mitt. Jag får inse att den mesta tiden har jag bakom mig, men visst har jag en framtid. Förvaltar jag den väl har jag många år att se fram emot.
Arbete är en del av livet och jag trivs på/med mitt arbete. Jag möter människor i alla åldrar. Mest är det kvinnor och barn.
Jag är en oftast glad person. Inga konstlade leenden här och jag ler ofta. Och varför ska man lida när man kan glädjas.
Nu har jag inte tid mer för detta, ska spela lite Mahjong, skriva ett inlägg på ett litteraturseminarie och se på ett trädgårdsprogram. Därefter blir det en lång promenad (eftersom det nog är klister som gäller under skidorna). Ska träna i aftan, PUMP.
skön Söndag om någon hittar hit. Hildur