Begravning

Förra veckan var jag på begravning. Det vara en god väns mamma som dött. Jo, jag skriver dött för det var ju faktiskt det som hade hänt.
Damen, för det var en dam hade stilla somnat in med alla barnen runt sig.

Jag satt i kyrkan, lite ensam i min rad. Kistan stod där med blommor draperade som en sjal över locket. På locket låg också en hatt och stod ett par skor. Hatten och skorna vara röda. De sistnämnda hade klack. Alla de detaljerna kändes som en tröst. De sörjande hade tänkt på sin mor och jag tror hon gillade arrangemanget.

Begravning är, trots ej släktskap, sorgligt. Musiken berör och det är många omedvetna tankar som rinner genom hjärnan eller är det genom hjärtat. Tankar på egna föräldrar och på ens egna barn.

Det enda vi vet som är en sanning om livet är att vi en dag ska dö. Sedan är det vår sak eller uppgift att fylla tiden, tills stunden är inne, med upplevelser många eller så få vi själva vill.

Begravning för mig är kärlek och ödmjukhet inför livet. Begravning är minnen glada och sorgliga. Begravning är också förlåtande. Begravning kan vara att begrava en epok.

Jo, min tårar kom och fångades försiktigt bort ur ögonvrån med näsduken.

Turbo

Jag har Turbo på eller i min bil. Vet inte hur man uttrycker sig när det gäller vad bilar har eller inte.
Innan i onsdags hade jag, enligt mig själv, ingen Turbo. Enligt maken hade jag en lätt-turbo. Ha brukade jag svara sånt larv, lätt-turbo finns inget som heter!

Men jo, jag har just en lättturbor. Ja, inte just nu för den har gått sönder.
Det var lite pinsamt att meddela maken genom mobilen att enligt SAAB hade den gått sönder.

Jag var ute på en resa. Skulle fira en 100-åring. Efter ca 16 mil tändes en lampa på displayen. Lite stressande eftersom jag hade ca 30 mil kvar, men det var bara lätt-turbon som gått sönder.
Det betyder ca 500 kronor + arbetstid. Får se vad de olika bilfirmorna bjuder mig för pris.

Harry Potter - känsla

Vi var och tände ljus igår, på kyrkogården. På vägen till kyrkogården hämtade vi dottern. Passade på att promenera genom staden. Kyrkogatan fram gick vi! Förr gick den gatan ända fram till kyrkogården, därav namnet.

Vi passade också på att gå utmed Kyrkviken. Det var som ett pärlband av bilar som svängde av mot Mikaelikyrkan. Kyrktornet var upplyst och när vi såg upp mot himmelen fick vi just Harry Potter-känsla. På himmelen såg vi en skuggbild av kyrkan med torn och tak. Dottern tyckte att det var coolt.

Vi tände ljus på graven och i minneslunden. Det är bra med minneslundar. Där tänder vi för mina små och för mamma och styvfar.