Hildur går uppför och uppför i två timmar. Ja inte som i fjällen utan som i skogen upp till "Blanka pannan". Solen når inte ned till stigen mellan träden. Hildur gnäller inte utan det är ren skär information, men är det något som Hildur ogillar så är det motlut. Hildur går tyst de första kilometerna. Hon är lite sur och vet inte riktigt varför. Hildur går 50 meter bakom maken och mediterar. Efter ett par kilometer känns det bättre och den lilla tomten kommer till henne och berättar om älgjakten. Det verkar som nissens berättelse kommer att bli ännu en tomtedikt.
Väl uppe på "toppen" blir det höstmat, rotmos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar